När man säger hej till 2021!
Är mitt uppe i slutförandet av min rapport som ska vara klar nästa vecka och har därmed inlett det nya året med att begrava mig i böcker, skrivande och svettigt formulerande av förhoppningsvis en adekvat studie för framtida lärandeprocesser. Nåja, vi får väl se. Min medskribent har hoppat av och kvar var jag i ensamt författande i vad som egentligen skulle vara en gemensamt producerad rapport. Dubbelt arbete således. Tack för det.
Det nya året har annars varit fint. Maken är hemma och vi lever i fryntlig tvåsamhet i något som kan kallas nyvaken medvetenhet om att nu börjar allvaret i morgon. Jag har dock redan avverkat två arbetsdagar men det känns ändå som om terminen börjar i morgon.
Bilderna är från nyårsafton då jag, maken, femtonåringen och hennes kompis firade in det nya året i skärgårdshuset i Stockholm. Sååå mysigt! Vi härbärgerade alla fyra tillsammans, lagade god mat, spelade spel och skålade vid tolvslaget ute på bryggan medans skärgårdsfyrverkerierna lyste upp den svarta himlen.
Det var vackert.
Dessa två alltså! Piggade upp oss gamlingar med fnitter och levnadglädje.
Landade i säng någongång vid 03 efter ett antal spelomgångar med frågespel och hederligt plockepinn.
Vi stannade i skärgårdshuset i några dagar och njöt av naturen, havet och att bara vara. (Läs: äta goda kakor och spela spel).
Jojomen. Maken började varje morgon med ett morgondopp.
Han är inte klok om ni frågar mig...haha!
Jullovet har varit välbehövligt och skönt och jag har försökt bara ta det lugnt och inte tänka strssande tankar på framtiden. Jag har ju en termin framför mig som innebär fortsatta studier på avancerad nivå samtidigt som jag arbetar full tid. Det har gått bra men det kräver min fulla fokus och tid. Lite tråkigt kan tyckas, då det finns så mycket annat jag vill hinna med och uppleva. Samtidigt är det möjligen en bra tid att studera i coronatid. Det finns inte mycket annat att göra.
Jag försöker dock hålla mig positivt inställd och vet att det kommer andra tider såsmåningom. Inget är för evigt, vare sig det gäller pandemier eller glada stunder. Vi får helt enkelt ta vara på tiden som den är.
Har ägnat en del av dagen till att montera ner julen. Känns både skönt och lite vemodigt när granen åker ut. Det symboliserar ändå att nytt är på gång och att våren kommer så småningom. Ser fram emot det massor, måste jag säga.
Vad mer då?
Lämnar 2020 bakom mig, och tycker ändå det varit ett bra år. Finns så mycket att vara tacksam över och det känns tämligen poänglöst att gnälla.
I morgon tar jag bussen till jobb vid ett tidigt klockan sju, dricker kaffe med kollegorna och planerar vårterminen med tillförsikt, har handlednigssamtal med bedömmande lärare i specialpedagogik och hoppas jag får grön ljus för inlämning på fredag och tar mig hem under eftermiddagen för vidare studier. Sen börjar vi om igen. Älskar rutiner. Tystanaden som råder i januarimörkret. Livets gilla gång. Saknar maken som lämnar för Stockholm i morgon. Håller ut. Håller i. Och håller blicken högt.
Kram Cecce
Amanda (Swedish Passport)
Nej men fy så jobbigt att behöva göra hela arbetet själv! Håller tummarna för att det går bra ändå och att du får lite vila när den är klar :)
Svar:
cecce
