När man ska ha visning.

 

Vem skulle kunna tro att här härbärgerat två tonårsgrabbar....

 

En av dem har flyttat in i rummet igen efter att ha bott i Malmö under några månader. Jag kan således meddela att rummet inte ser ut så här i stunden för detta inlägg...haha!

Men nu är det hög tid att börja städa igen för på onsdag är det första visningen och förhoppningsvis kan det flytta in någon annan familj som kan få ett bra liv här.

 

Som sagt. Känns märkligt. Och lite sorgligt. Men också spännande - så klart.

 

Just nu handlar det mesta om lägenhetsvisningar och bostadspriser. Hur jag ska hinna städa inför visningar och arbeta på samma gång. Hur rapporten ska hinna bli klar om en vecka....

Det snurrar i huvudet och inget är givet.

 

Ändå.

Jag får ta det som det kommer. Låta saker och ting falla på plats allt eftersom.

Idag har äntligen maj månad gjort skäl för sitt namn. Solen har strålat och temperaturen letat sig förbi 15-gradersstrecket. Tog en promenad under eftermiddagen vid havet och kände solen bränna på vinterblekt skinn. Inte dumt alls.

Och så har jag varit i Ängelholm och hämtat hem 15-åringen som varit på vift i helgen. Träffat vänner i norra delarna av skåne och verkat må gott av det. Det är inte lätt att vara 15. Sluta grundskolan. Flytta. Börja på nytt gymnasium. Framtiden är oviss och självklart svajar livet. Skönt att ha vänner som består och som kan fånga upp när man behöver.

 

Nu ska jag begrava mig i rapportskrivande de sista timmarna av denna söndagsafton. Inte tänka så mycket framåt eller bakåt. Bara just detta nu.