När man är trött men tacksam.

 

Sakta med säkert börjar jag landa i vardagen igen.

 

Skulle ljuga om jag sa att jag inte är trött efter allt som varit den senaste tiden. En stor del av sommaren har gått åt till att fundera, planera och organisera. Först en student och sen ett bröllop. Två livgivande händelser som inramat sommaren 2019. Däremellan anordnandet av en stor sommarfest  i Stockholm och beslut om att byta jobb, intervjuer och beslut att säga upp mig efter snart tjugo år i Lunds kommun.

Jag har rätt att vara trött bestämmer jag mig för.

 

Men också lycklig och oerhört tacksam.

Studentsonen har fått jobb och är i full gång med att acklimatisera sig i skolkorridorer och fritidshäng. Jag har blivit lycklig fru till världens finaste man och min familj har utökats ytterligare med de finaste människor. Storfamiljen<3

Jag ska snart påbörja ett nytt och spännande arbete med att bistå Malmö kommun med min erfarenhet och kunskap om att få tillbaks hemmasittare i skolan igen.

Mina barn är i studier och arbete och alla är friska.

Nej. Jag kan omöjligt klaga.

 

Och jag drömmer mig fortfarande tillbaks till i lördags.

 

Nedan följer en bildstöm med nedslag från dagen:

 

 

Här poserar vi innan vigseln med hamnen i Arild som kuliss.

 

 

Den fina blomstersmyckningen i kapellet hade min moster gjort.

Tack<3

 

 

Man och hustru.

 

Vi hade äran att få ha Sofija - min kusins fru - som vigselpräst. Hon gjorde det så fint och vägledde oss tryggt igenom hela vigseln.

 

 

Vår familj!

 

 

Många kramar och lyckönskningar.

 

 

 

 

 

 

Efter vigseln bar det iväg för mat och fest i Brunnby församlingshem.

 

 

Det blev en härlig fest med god mat, tal, sång och familjärt umgänge.

 

 

Min italienske svåger och äldste son Erik!

 

 

Min Emma, som gjorde ett fantastiskt jobb tillsammans med Håkans båda barn L och J i att hålla samman festligheterna. Tack för det!

 

 

Min Rebecca och kusin E.